Vägen framåt – mot en ljusare framtid

Fyra flickor. Fyra öden. Fyra barn som på ett eller annat sätt upplevt – och lever – den utbredda orättvisa som i första hand drabbar unga tjejer. Det här är berättelserna om Rujina, Helena, Roxana och Amrita. Och kampen mot en orättvisa som drabbar miljontals.

Roxana, 15 år.

BHURUNGAMARI UPAZILA, BANGLADESH. Roxana sitter och pluggar när hon hör dämpade röster från det intilliggande rummet. Hon släpper skolböckerna och lyssnar. Roxana ska giftas bort och det är hennes föräldrar som står bakom beslutet.

– Att gifta mig nu skulle tvinga mig att ta hand om min man och hans familj vilket skulle hindra mig från att slutföra min utbildning, säger Roxana.

Roxana är medveten om vad det innebär att bli bortgift. Hennes storasyster tvingades gifta sig när hon var 14 år. Ett öde som ledde till att hon tre år senare blev tvåbarnsmamma.

Roxana blir skräckslagen. Hon protesterar. Föräldrarna väljer att inte lyssna och när brudgummens familj knackar på dörren är det ingen som tar hänsyn till hennes invändningar. Giftermålet ska bli av.

En kort tid senare sitter Roxana i skolbänken. Det är en plats hon älskar, men snart måste säga farväl till. Då förändras allt.

– Det var på en lektion som min lärare berättade att barnäktenskap är olagligt.

DEN NYVUNNA KUNSKAPEN blir avgörande och Roxana bestämmer sig för att berätta allt för sin lärare. Hon blir äntligen lyssnad till. Läraren kontaktar Roxanas pappa och förklarar vilka faror barnäktenskap för med sig. Familjen ställer in giftermålet. Informationen som läraren hade fått genom barnrättsorganisationen Plan International räddar Roxana.

FATTIGDOM, BRISTANDE jämställdhet och en missriktad välvilja – att föräldrar tänker att deras barn kommer få ett bättre liv genom att giftas bort –  är några av de vanligaste anledningarna till att 30 000 flickor tvingas gifta sig varje dag. Det berättar Alexandra Pärnebjörk, specialist inom områdena sexuell och reproduktiv hälsa på Plan Sverige.

– Vi stärker flickor genom att ge dem kunskap om vilka rättigheter de har. Vi är bland annat ute på skolor, jobbar med föräldrar, lokala ledare och utbildar människor kring dessa frågor. Om man kan få folk med mycket inflytande att förstå fördelarna med att motverka barnäktenskap kan en stor förändring ske, säger Alexandra Pärnebjörk.

Det är kunskap som räddar Roxana från att giftas bort. Det är även kunskap som placerar Amrita i strålkastarljuset på den stora scenen i Nepals huvudstad Katmandu.

Amrita, 16 år.

AMRITA BAD ALDRIG om den uppmärksamhet som hon i dag får när hon föreläser på konferenser, deltar i utbildningsprogram eller undervisar grannarna om reproduktiv hälsa och barnäktenskap.

– På grund av kunskapsbrist väljer föräldrar att gifta bort sina döttrar till män som säger att de kommer tjäna stora pengar utomlands. Detta måste få ett avslut, förklarar hon.

Amrita är en kändis i sin hemby. I Nepal gifts nästan 50 procent av alla flickor under 18 bort. Och traditionsenligt är det exakt det som väntar Amrita när hon kommer hem från skolan en dag.

– Under inga omständigheter tänker jag gifta mig innan jag är 20 år!

AMRITA VÄGRAR. Hon förklarar för sina föräldrar hur barnäktenskap påverkar den fysiska hälsan, utbildning och den reproduktiva hälsan negativt. Kunskap om ämnet hämtar hon från en kurs hon tidigare deltagit i. Snabbt sprider sig rykten om Amritas motstånd i hela byn. Det blir startskottet för Amritas levnadsbana som föreläsare och utbildare.

– Jag har fått ett nytt liv, säger hon.

Roxana och Amrita lyckas undkomma barnäktenskap. Det är få förunnat. Var femte flicka i världen har blivit bortgift som barn och två miljoner flickor under 15 föder barn varje år.

Rujina, 16 år.

– VAD KUNDE JAG GÖRA?

Orden är Rujinas, 16 år, född i Bangladesh.

– Jag gick i femte klass när jag kom hem en dag och fick beskedet att jag skulle sluta gå i skolan för att gifta mig.

Rujinas dröm om utbildning är förstörd. Hon är gift sedan fyra år tillbaka, har varit mamma i två år och tillbringar all vaken tid åt att ta hand om familj och hus. En ofrivillig uppoffring till följd av barngiftemål. Rujina har fina minnen av skolan. Men för var dag som går blir minnena vagare och drömmen om att en gång få återvända till skolbänken allt mer osannolik.

– Alla människors liv är som blommor. En blomma eftersom den är vacker, helig och oskyldig. Men om du väljer att plocka den, innan den växer och blommar, skulle alla gå förlorade, säger Rujina.

DRÖMMEN OM UTBILDNING är något som förenar Roxana, Amrita och Rujina. Och forskning visar att utbildning av flickor är ett av de mest effektiva sätten att minska fattigdom i världen. Det stöds av FN och Världsbanken.

– Det är inte bara en rättighet. Det är även det smarta att göra. Om man utbildar nästa generation har de chans att skaffa inkomst, försörja sig som vuxna och därmed bryta den onda cirkeln där fattigdom går i arv, förklarar Alexandra Pärnebjörk på Plan International.

Det borde vara en självklarhet. Men verkligheten ser helt annorlunda ut, 131 miljoner flickor går inte i skolan i dag.

Helena, 14 år.

Helena blickar ut över det soltäckta fältet. Hon har en rosa klänning på sig, en av två stycken som hon äger. Den andra, den ”speciella klänningen”, har hon bara på sig när ska besöka den närliggande marknaden.

– Min mamma sålde ved för att kunna köpa den till mig, berättar Helena.

Helena vaknar tidigare än klockan sex varje dag. Hon är ute på fältet innan solen går upp för att ta hand om det betande boskapet. På kvällen mjölkar hon korna innan hon ger sig ut på fältet igen.

– Jag har aldrig gått i skolan, säger Helena.

HON BÄR PÅ EN SORG. Fattigdom och brist på mediciner har kostat livet på hennes pappa och två bröder. Trots det känns familjens nya tillvaro i Rumbek, Sydsudan säker jämfört med deras tidigare hem. Ett hem de tvingades fly.

– Det här är vårt nya hem och här vill jag stanna.

Tidsbrist och fattigdom omöjliggör en skolgång. Det är Helena fullt medveten om. Men när hon står där på fältet flyger tankarna iväg. Tankar om ett annat liv än det hon lever.

– Om jag kunde ändra på en sak i mitt liv hade det varit att gå i skolan och inte behöva ta hand om korna, säger hon.

ALLA SKA FÅ GÅ i skolan och välja sin framtid. Plan International jobbar hårt med att riva de hinder som står mellan flickor som Roxana, Amrita, Rujina, Helena och deras rättigheter.

Det är ett arbete som kräver insatser i alla nivåer av samhället. Från lokalt till globalt.

– Allt gör skillnad. Som flickafadder bidrar man till Plan Internationals arbete för flickors rättigheter världen över. Det är helt enkelt ett sätt för dig att bidra till att ge flickor rätten att bestämma över sitt eget liv och bryta alla negativa trender, säger Alexandra Pärnebjörk.